Radhusbo – ha, ha, ha!

Tänk, vem hade trott att jag skulle pyssla med trädgårdsgrejer en vacker dag. Sedan jag flyttade in i min radhuslägenhet har jag varit ute och pysslat både en och två gånger, och jag tycker det är skitkul! Skitknäppt! Är det åldern? Jag har alltid hört till dem som lämnat fikabordet när alla börjat prata om sådant. Så fort golf, barn och hus kommer upp flyr jag fältet. Det är nog ingen skillnad nu, för jag kan egentligen ingenting om trädgårdsskötsel.

Ganska snart efter att jag flyttat in gick jag lös på äppelträdet. Från att ha varit ett grannt, väldigt lövtäckt träd med tre stora äpplen, förvandlades det raskt till ett glest skelett. Jag fick god hjälp av Thomas, pappa till Erica, Felicias bästa kompis. Vi tog en varsin öl och klippte och sågade sedan närapå ner trädet. Nu är det vår och allt annat har börjat grönska. Men äppelträdet står där och tjurar med sina tjocka grenar utan någon som helst knopp tittar fram. Jo, förresten! en knopp tyckte jag mig se idag.

Idag har jag rensat bort maskrosor, hela trädgården var full av dem. Trädgård är kanske att ta i, täppa är nog mer beskrivande. Men det har jag i alla fall hört talas om, att man ska ta bort maskrosor. Egentligen tycker jag de är fina, men ska man vara god radhusbo så ska man. Grannarna blev säkert glada för att de slipper få alla maskrosfrön när de blommat ut. Tji fick de! I gengäld firade jag med att packa upp min nyinköpta grill. Vojne, vojne!

Är det någonting jag varit berömd för så är det att jag inte kan grilla. Jag kan bränna upp vad som helst. Dagen till ära hade fläskkarré införskaffats. Med egenhändigt komponerad marinad (självklart!) skred jag framåt eftermiddagen till verket. Men tro’t eller ej, det blev helt otroligt, grymt gott! Bara en köttbit lyckades trilla ner på kolbädden. Övriga blev gudomligt goda. Ungarna åt som om de inte hade ätit på flera dagar. Jag med! Är det radhuskänslan som gjort mig till detta? Fan vet?

Jag trivs här med mitt nya liv!