- Welcome to my blog about this and that – ditt & datt in Swedish. The topics you'll find here are not always that general, though. You wont find anything on football, for instance. Moreover, all the light will most often be on photographs I made. In fact, if I tell something I find worthwhile telling, I usually stick a few of my photographs to the story. You could almost say this is about photography, and in a way you're right, it is. But it is also about what I see.
My latest pics at Flickr
Efter varje träningspass skriver jag in distansen, tiden och medelpulsen i en träningsdagbok. Det har jag gjort sedan 2002. Men jag kan inte påstå att jag någonsin använt all denna data på ett vettigt sätt. Jag tycker nämligen det är skittråkigt att analysera. Det är jag i ett nötskal – jag tittar sällan tillbaka utan oftast framåt. Men, men, jag är inte sämre än att jag kan bita ihop och göra ett försök ändå.
Om man tittar på första halvåret kan man sammanfatta det med att jag blev bra grundtränad. Klarade ett maraton i maj (v20) på strax över tre timmar genom en träning på ca 70-75 km/vecka, med få toppar några veckor innan. Jag körde en trappa av 800-metersintervaller (Yasso 800) som gick ut på att börja med 5x800m med 400m joggvila, och sedan öka på med en 800-hundring varje vecka. Detta skulle jag fortsätta med tills jag nått tio stycken, vilket jag i praktiken inte gjorde först veckan innan maran pga. missade veckor. Tempot jag orkade hålla var ca 3 minuter per 800-hundring. Utöver det körde jag backträning en gång i veckan, där varje pass omfattade 8 varv på en backig slinga som tog 4.30 – 5.00 minuter per styck. Näst sista veckan (v19) körde jag även ett 10 km-lopp på drygt 40 minuter.
Därefter följde sju trötta veckor med i genomsnitt 44 km/vecka. Jag sprang in i väggen på Broloppet (v24) under denna period, en period som avslutades med stukad fot uppe i Gällivare, på Dunderdygnet. Efter det var var jag tvungen att ta en veckas vila innan jag kunde påbörja nästa träningsperiod v29. Det skulle visa sig att jag mer än väl behövde den vilan, en vila jag aldrig riktigt gav mig efter maran i maj.
Den här perioden resulterade i ett par riktigt bra resultat, sub38 på milen v35 och sub3 på maran v41, så vad som hände under denna period kan man fundera över. Träningsperioden varade 12 veckor, och jag fick under denna tid ihop knappt 800 km, dvs ett genomsnitt på ca 66 km/vecka. Snittet var alltså lägre än motsvarande period under våren. Tittar man på fördelningen skvallrar den däremot om en ovanligt hög dos kvalitetspass:
- 38% långpass (genomsnittsfart: 4.40/km)
- 36% distans (genomsnittsfart: 4.30/km)
- 11% backar (långsammare än under våren, men med högre knälyft)
- 7,5% snabbdistans/tävling (genomsnittsfart: 3.57/km)
- 4,7% 1600-metersintervaller (genomsnittsfart: 5.55/1600m)
- 2,8% 800-metersintervaller (genomsnittsfart: 2.55/800m)
Totalt sett, om man räknar bort långpassen, stod kvalitetspassen för 15%. Ökningen av kvalitet resulterade sannolikt i den förbättring jag åstadkom prestationsmässigt jämfört med vårens resultat, dvs. över två minuter på 10 km och åtta minuter på maran. Rent fysiskt verkade jag klara den häftiga toppningen, men det var inte bara av godo, minns jag. Jag led av att foten inte riktigt fick en chans att repa sig efter stukningen. Zon-salvan blev min bästa vän. Efter maran var jag i mycket stort behov av vila. Det behövdes mycket lite för att jag skulle stuka foten igen, stabiliteten var nere på noll kändes det som. Men, hur träningen sedan blev som den blev resten året är en helt annan historia som inte har med stukningen att göra.