- Welcome to my blog about this and that – ditt & datt in Swedish. The topics you'll find here are not always that general, though. You wont find anything on football, for instance. Moreover, all the light will most often be on photographs I made. In fact, if I tell something I find worthwhile telling, I usually stick a few of my photographs to the story. You could almost say this is about photography, and in a way you're right, it is. But it is also about what I see.
My latest pics at Flickr
Men mycket fint har hänt också, jag har blivit riktigt, riktigt kär igen. Det som i juli började som en härlig sommarflirt har övergått i en underbar kärlekshistoria. Vi har nu bara ett enda problem och det är att vi bor i Lund respektive Göteborg, vi träffas helt enkelt inte så ofta som vi vill. Men vi får träffas för närvarande varannan vecka, och då oftast över ett veckoslut.
Jobbet är som det varit de senaste åren väldigt psykiskt påfrestande, och jag blir mer och mer på det klara med att jag borde söka mig vidare. Vad gör man när man inte trivs med sitt drömjobb? Det var faktiskt jobbet som drev mig till att börja springa så intensivt som jag gjort de senaste åren. Mina problem under äktenskapet bidrog förstås också till att jag sprang mycket. Men nu har en viktig del av mig kommit i balans, och jag måste erkänna att en stor del av drivkraften att springa gått förlorad i och med det. Den största skillnaden just nu är däremot ansvaret för barnen. Då det tidigare var rätt så lätt att hitta former för att fördela ansvaret för barnen, utan att fritidsintressena allt för mycket inskränktes, har det nu blivit väldigt svårt att ha en träningskontinuitet. Jag kan inte lämna barnen ensamma hemma, helt enkelt.
Allt detta har jag varit medveten om sedan april, och jag ökade medvetet ribban på samtliga mina mål för att inte känna allt för stor sorg när träningssäsongen avslutats. Målet för maraton, att gå under tre timmar, hade jag inte tänkt att ha förens nästa år, t ex. Men nu är det nya tider. Jag anpassar mig till min nya verklighet och trivs med det. Saknar inte löpningen alls, så som jag ägnade mig åt den tidigare. Däremot saknar jag det välbefinnande min fysiska kapacitet gav mig. Så på något vis kommer jag att försöka komma igång med träningen igen för att åtminstone känna mig lite i trim.