- Welcome to my blog about this and that – ditt & datt in Swedish. The topics you'll find here are not always that general, though. You wont find anything on football, for instance. Moreover, all the light will most often be on photographs I made. In fact, if I tell something I find worthwhile telling, I usually stick a few of my photographs to the story. You could almost say this is about photography, and in a way you're right, it is. But it is also about what I see.
My latest pics at Flickr
Den 16 maj sprang jag Köpenhamn maraton på 3.06.38, dvs personbästa med nästan en kvart. Målet var 3.05, resultatet blev 3.06.38. Det är jag mycket nöjd med eftersom jag halvt om halvt var skeptisk till att jag skulle kunna springa så fort. Det var väldigt soligt och gissningsvis runt 20 grader i skuggan när jag gick i mål (12.40), ett i mitt tycke väldigt skönt väder.
För den som vill garva åt min strategi att öppna med och sedan hålla tretimmarstempo så länge jag orkar kan resultatet (raset) beskådas nedan:
Jag blev väldigt trött av att hålla så högt tempo, och det märks på tempot som till en början sakta men säkert sjönk, för att sedan sjunka i allt högre takt. Men på slutet satte jag in allt jag hade kvar och lyckades då pressa upp farten till i princip den jag hade från början.
Jag hade problem med håll efter varje vätskekontroll, vilket var grymt irriterande. Mellan 15 och 20 km var jag ordentligt utsatt och försökte att häva hållet genom att hämta andan samt ta djupa andetag. Det gick lyckligtvis bra, men hållet återkom i princip direkt efter varje gång jag druckit. Det var inte värre än att jag kunde fortsätta, och hållet gick varje gång bort av sig själv efter några minuter.
En timme efter mig kom min bror i mål. Efter att ha duschat och bytt om i deras stora duchtält styrde vi kosan mot Nyhavn, där vi satte oss på en uteservering och tog oss ett par öl. Jag kan lova att de smakade gott.
Veckan som gick har jag lidit av ont i högerfoten och har inte kunnat springa alls pga det. Foten började bli överbelastad efter drygt 20 km, då jag började känna av belastningen. Men det var först efteråt jag märkte att den blivit mycket kraftigt överbelastad. Det känns ungefär som en stukning.