Livet suger just nu i Skåne

Vi skriver nu februari, dessutom slutet på denna månad. Och hur är det här i Lund så här års då? Det märks framför allt skillnad på ljuset, som faktiskt går att skönja redan på morgonen vid det här laget. Mycket skönt, normalt sett. Normalt sett brukar det även lätta lite grann på kylan, men inte i år inte. Nej, i nästan två veckor har vi haft ett tjockt snötäcke, och inte en dag har det funnits tecken på att ge vika. Det är så man kan bli tokig.

Det var som sagt för två veckor sedan som snön kom, och det var med sedvanligt dunder och brak kan man minst sagt säga. Det föll så mycket på så kort tid att halva Skåne och Danmark slogs ut. Jag var på väg till Cannes precis den dagen, och det såg verkligen mörkt ut på Kastrup den söndagen. Inga plan kunde landa. Men det skulle visa sig att även jag har tur ibland. Planet jag skulle med var inte ett av dem som inte kunde landa, och dessutom hade det stått i en hangar och behövde därför inte avisas. Otrolig tur! Väntetiden till avisningsanläggningen räknades nämligen i timmar. Till Cannes kom jag och det var väl för väl, för hemma var det inte muntert.

Idag, när jag sitter och skriver detta, då har nästan två veckor passerat. En storm härjar nu för fullt över Skåne, och när det blåser här och det redan ligger snö blir effekten sjufallt värre än den värsta mardröm. Hela åkrar av snö blåser på några minuter upp i höga drivor på vägarna. Fastnar man därute måste man räddas med bandvagn, det går inte att ta sig därifrån. Beger man sig ut är det med risk för livet, vem vill sluta sina dagar i en snödriva?

Det skulle man kunna tro att jag vill, för mitt i allt detta bestämde jag mig för att bege mig ut på en joggingrunda. Det som var tänkt att bli minst 10 km blev inte mer än fem väldigt tunga kilometer. Kyleffekten var inte dålig kan jag informera. Jag hade radion på i mina hörlurar därute. De rapporterade om den ena avåkningen efter den andra. Lastbilar ställde sig på tvären över körbanan, och motorvägen si och så stängdes av. In till studion ringde en förtvivlad man, han satt mitt i kön på en av de avspärrade vägarna. Han undrade mer eller mindre om det fanns någon räddning för dem. Han var hungrig, stackarn. Då tyckte jag det kändes helt ok att avbryta joggingrundan och bege mig in i värmen igen.

Vad ska man säga? Livet suger här nere i Skåne på vintern. Vi har säkert kallast i hela landet nu. Jag längtar ihjäl mig efter våren. Hade det inte varit för att jag hade varit i Cannes förra veckan, då hade jag kanske inte brutit ihop över detta till denna milda grad. Men nu var jag det, och de har en mycket behagligare tillvaro därnere! Det är sant!

This entry was posted in Musings. Bookmark the permalink. Post a comment or leave a trackback: Trackback URL.

Post a Comment

Your email is never published nor shared. Required fields are marked *

*
*

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

  • Welcome to my blog about this and that – ditt & datt in Swedish. The topics you'll find here are not always that general, though. You wont find anything on football, for instance. Moreover, all the light will most often be on photographs I made. In fact, if I tell something I find worthwhile telling, I usually stick a few of my photographs to the story. You could almost say this is about photography, and in a way you're right, it is. But it is also about what I see.